Man saknar honom liksom
När man har träffat någon intensivt över en helg t.ex. så kan man tycka att det är rätt skönt att återgå till det normala. Men med den här människan så tröttnar jag inte. Vardagarna känns så otroligt långa, då jag inte får honom. Och helgerna går alldeles för fort då vi äntligen ses. Eftersom att han jobbar den tiden då jag kan träffa honom så blir det mesta på helgen. Självklart blir det någon gång i veckan iaf, sent, mitt i natten, när alla sover men det känns så lite. Många av dom jag känner har sin älskade i skolan, they are happy ones! Dom kan ju träffas t.o.m på rasterna, de kan vänta på varandra efter skolan, de kan köa tillsammans i lunchkön...
Ja, jag blir avundsjuk!
En dag i Kista, när han hade ny mobil! (självklart en lördag)
Kommentarer
Trackback
